Growing up Asian in Australia

Oj, jag är världens sämsta bloggare. Senaste uppdateringen är ett halvår tillbaka - nuts!

Men Marie Lundström i Kulturradions Kosmo fick mig återigen att tänka på min stackars blogg. Hon diskuterade kosmopolit och världssamvete som begrepp med bl a Nam Le. Men det som man skulle vilja fråga Le om i sammanhanget är just hur det är att vara asiat i Australien - även om han ju skickligt visar med sin novellsamling att det bara är ett ursprung, eller som han säger i radioprogrammet "you don't choose what family you're born into, you don't choose what patch of land you were born on". Trots det, beskriver Le i The Boat komplexiteten i att bejaka sin etnicitet, samtidigt som det inte behöver begränsa ens litterära förhållningssätt som författare.

Men, med det sagt är det ju inte oviktigt med böcker som tar upp just etniciteter. Alice Pung (författaren till Unpolished Gem) har satt ihop en ganska tjock bok som heter Growing up Asian in Australia och handlar just om det. För mig är det en blädderbok, jag bläddrar och läser än här och än där. Ämnet är fångande och bär på en lite bitter eftersmak, men ger samtidigt en helt annan förståelse till ens Corner Shop eller Milk Bar som har öppet jämt. Det handlar mycket om hur de barn som kommit till Australien som flyktingar förhåller sig till sin uppväxt i ett land som i vissa avseenden beter sig långt från fördomsfritt mot personer av icke-kaukasisk bakgrund. En spänning mellan samhälle, kultur, språk, utseende och ställda förväntningar. En fullständig vi och dom-känsla.

Tyvärr är inte alla texter speciellt bra skrivna, men det är så många öden och tankar att ta del av att det inte spelar så stor roll, så jag bläddrar vidare. Flera av texterna tar upp den skuldkänsla som finns över att inte vara lika duktig eller kämpa så mycket i skolan som de oftast hårt arbetande föräldrarna hoppas på. Men själva essansen av den här känslan sammanfattas bäst i en dikt av vietnamesiska Uyen Loewald, Be Good, Little migrant. Den ironiska genklangen skär genom hela dikten, där slutstrofen lätt biter sig kvar som ett svidande sår:

Be good, little migrants
Museums are built for your low arts
for your multiculturalism
in time, you'll reach exellence
Just waste a few generations


Dikten sätter exakt fingret på hur invandring ses på, även av de som anser sig ha rätt fin syn. En tala över-huvudet-på attityd som lätt uppstår, samtidigt som människor med erfarenheter väsensskilda från dina egna bara finns en Corner Shop away.