On Passion - att närma sig Dorothy Porter

Jag tvekade länge innan jag började närma mig Dorothy Porter. Det är svårt att förklara varför, men jag tror att det har att göra med att när jag instinktivt vet att någonting kommer att vara riktigt bra, behöver jag tid att samla mig innan jag ger mig hän. Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag behövde vara mer förberedd, beläst eller bara få tillräckligt med lugn och ro för att kunna ta till mig en av Australiens mest udda författarskap. Dorothy Porter har nämligen lyckats med bedriften att skriva bästsäljande episk poesi, eller versromaner, förutom flera diktsamlingar.

Med versromanerna nådde Porter ut till en bred publik, framförallt med deckarthrillern The Monkey's Mask. I mitt försök att ta sats och läsa Porter, snubblade jag över en liten essä av henne som ingår i en essäserie, Little Books on Big Themes, utgiven av Melbourne University Press. Hennes del i serien heter on passion. Det kommer inte som någon överraskning att den till största delen beskriver hennes passion för poesi och det skrivna ordet, kort och gott hennes passion för litteraturen och vad den har givit henne. Samtidigt ger den en unik inblick i hennes liv och författarskap, hela tiden med litterära referenser. Den börjar med hur hon reflekterar över en dikt som hon skrev i tonåren om den spanska inkvisitationen. På ett genialt sätt binder hon sin tidiga dikt samman med den passion hon har för livet och respekten för döden och dödligheten.

Porter skrev on passion strax före sin död i december 2008. Hon hade då förlorat en lång kamp mot cancern. För mig, som ju hade ett slags enorm förutbestämd respekt inför hennes författarskap, innan jag ens började läsa on passion, blir följande rader i sista avsnittet närmast kusliga:
"A book written by a dead author - and most are (indeed there will come a time when I'm a dead author myself) - is nothing less than a haunted house, which lures the reader into conversation with a loquacious, enchanting ghost."

Men för att återgå till min tvekan. Varför tvekade jag så länge inför att börja läsa Porter? Jag tror att jag betraktar att författarskap som Porters först med misstänksamhet, som vore det en litterär Pandoras ask. Vilket är paradoxalt, eftersom allting tyder på att det kommer att vara en fantastisk uplevelse att öppna pärmarna till någon av böckerna.

Nåväl, nu har jag tagit sats och jag njuter av Porters humoristiska, rättframma språk i on passion, det är så "witty" i brist på bättre svenskt ord. Och jag är inte rädd för att öppna en till bok av henne.

Lyssna på Porters tankar om poesi vs prosa (speciellt hänvisningen till Medea) och mycket mer i intervjun nedan:



Andra delen

Tredje delen