Nam Le - The Boat

Nam Le är juristen från Melbourne som bestämde sig för att vända en tryggt utstakad karriär ryggen för att istället prova sina författardrömmar. Nåja, prova och prova, han sökte och blev antagen till den prestigefyllda Iowa Writer's Workshop i USA och det var där som hans debut, novellsamlingen The Boat kom till. En samling av sju noveller som har blivit mycket uppmärksammad på hemmaplan i Australien och även på den övriga engelskspråkiga litteraturscenen med Dylan Thomas-priset som den främsta utmärkelsen. Oj, just det, glömde jag nämna att Nam Le kom till Australien som båtflykting från Vietnam när han bara var ett år gammal?

För det är precis det som den första novellen Love and Honour and Pity and Pride and Compassion and Sacrifice tar itu med, nämligen hur en så kallad 'etnisk' författare ser, och blir sedd på, sig själv och sin etnicitet. Den metafiktiva novellen utspelar sig i just Iowa, ur en ung australien-vietnamesisk skrivarstudents perspektiv. Novellen håller ett möte med fadern, båtflyktingen från Vietnam, som ram. Deras förhållande är distanserat, kanske alienerat - frågor som behöver bli ställda hänger i luften. Dels för att den unge författaren vill veta mer om sitt ursprung och dels därför att han lider av massiv skrivkramp inför sin slutuppgift på kursen. En medstudent har redan förundrat sig över att han inte tar till det enkla greppet att skriva om sin bakgrund som flykting från Vietnam. Det är enkelt, lukrativt och som en av deras lärare säger "hot". Men också helt emot den unge författarens principer. Han vill inte kategoriseras som en 'etnisk' författare. Det är ingen spoiler att säga att han ändå väljer sin bakgrund som utväg för att få ihop till en sista novell, för på så sätt bildas en tydlig länk till titelnovellen, The Boat, den sista i samlingen.

I novellen The Boat tar Le oss till efterkrigets Vietnam, men det är ingen självbiografisk novell utan handlar om en sextonårig flicka, Mai, som mer eller mindre blir tvingad ut ur landet utan att själv riktigt förstå varför. Det är smärtsamt men också väldigt kärleksfullt som läsaren tas ombord på den överbelamrade flyktingbåten, där förhållandet som utvecklas mellan Mai och den lille pojken Truong står i centrum. Det som gör novellen extra intressant är hur självklart Le flätar in det vietnamesiska sättet att prata in i engelskan.

Det är onekligen intressanta novellkaraktärer som Le tecknar boken igenom; en tonårig lönnmördare i Colombia (Cartagena), en cancerdömd New York-målare (Meeting Elise), en high school-kille i en sömnig australiensk kuststad (Halflead bay), en evakuerad flicka i andra världskrigets Hiroshima strax innan atombomben och så en amerikansk kvinna som återupptar sin vänskap med sin iranska vännina i Tehran (Tehran calling). Men det som jag tycker håller ihop boken som en novellsamling är hur varje novell kretsar kring möten människor emellan, antingen de blir av eller inte.

Varje novell i The Boat är särpräglad och berättartekniken skiftar en hel del. Cartagena, till exempel, är skriven helt utan dialogmarkeringar och Hiroshima präglas av en konstant inre monolog. Det är mycket skickligt och hantverksmässigt skrivet - han behärskar verkligen novellformatet till fullo med komprimeringar och nästlad kronologi, men jag undrar om inte Les studier i kreativt skrivande inte fått lite väl mycket utrymme, och jag undrar vilken av alla metoder han skulle välja vid en längre text, vilken som kommer att bli hans röst.

Dock går det att finna ett övergripande tematiskt drag i just mötena, men också i alla trasiga relationer och familjeförhållanden som beskrivs, frågor som aldrig blir besvarade. Det är något härligt (och vemodigt) befriande med alla lösa trådar som får fortsätta att hänga fritt långt efter att boken är utläst.

Boken finns på bokus.com och är även översatt till svenska, men ännu inte utkommen (kort och gott: Båten).
Mer info på http://www.namleonline.com/